Tvisten gällde två fakturor som företaget utställt och där parterna var oense om huruvida standardavtalet AB 04 skulle tillämpas eller ej, samt om hur priset för de olika posterna i fakturorna skulle beräknas. Parterna tvistade dessutom om grunden för beräkning av den yrkade dröjsmålsräntan.

Genom dels två vittnesförhör och dels skriftlig bevisning kunde företaget styrka samtliga de punkter där parterna var oense, vilket innebar att tingsrätten biföll företagets talan fullt ut.